Jag heter Eva Hjälte bor i Norrköping och jag har nyligen köpt min första Brittisk lång hårs hona. 

Tanken är att hon kommer att vara stammoder i min uppfödning. 

Men det började så här

Jag har alltid haft hund. Ja det är klart att jag alltid tyckt att kattungar är söta, men de går inte upp mot hundvalpar. 

Jag blev biten av en katt för ett antal år sedan och sedan dess har jag alltid tyckt att katter är och förblir lömska varelser. Där vi bor finns det hur mycket katter som helst. Jag blev till slut ganska trött på mig själv då jag blev stel så fort en katt kom fram, och det hände ganska ofta. En granne hade kattungar och jag tog mod till mig att gå dit och vara där flera gånger. En dag satt  vi och fikade då en av kattungarna hoppade upp i mitt knä, jag blev återigen helt stel, men hon tittade på sig och lade sig ner med ryggen mot mig. Detta hände flera gånger och det gick bättre och bättre. Dixie som jag kallade henne gick mer och mer efter mig, tittade på mig, satt i knät. När det var dags att gå hem ville hon följa med. Jag sade nej, gick hem, efter en stund hörde jag något utanför dörren, öppnade och där satt hon. Jag gick tillbaka med henne. Det här hände flera gånger och till slut gav jag upp. Hon flyttade hit. Vi har nu varit sambos senan november 2019 tillsammans med då 5 shihtzu som tyvärr blivit 4 nu. Så egentligen bär Dixie en stor del av ansvaret till att vi är där vi är nu.